Idag är det en månad sedan jag lämnade Sverige! Vi firade genom att baka chokladbollar, dock utan pärlsocker(min värdsyrra hade ingen aning om vad det var) eller kokos(det tycker hon ej om) så de ser ut som harkluttar men de smakade bra. Igår kom även ett paket från mina underbara föräldrar med en massa Marabou och ett svenskt simkort(jag behövde det för att låsa upp min telefon). Jag har nämligen släpat runt på två telefoner de senaste veckorna, en med det amerikanska simkortet och ett med mitt svenska. Men nu är det svenska numret helt pantat och jag använder bara mitt amerikanska!

 

Jag tänkte att jag även kunde vara lite djup och berätta lite om hur det känns att ha varit borta i en månad. Svaret är att jag vet inte riktigt. Tiden har gått jättefort! Jag har hunnit göra så otroligt mycket och träffat så många nya människor att det känns inte som att jag har varit borta i mer än kanske två veckor. Samtidigt känns vissa saker, som till exempel Camp eller första gången jag träffade värdfamiljen som en evighet sen. 

 

Jag trivs väldigt bra här och har verkligen charmats av livet på landet, men jag måste även erkänna att jag har börjat sakna vissa delar av livet i Sverige. Till exempel kollektivtrafiken... Här är jag helt beroende av att någon kan skjutsa mig. Jag saknar även den svenska maten. Ibland vill jag helt enkelt bara ha en leverpastejsmacka med gurka till frukost istället för en peanutbutter sandwich.