I lördags simmade jag Vansbrosimingen! Det var inte någonting jag egentligen hade tänkt göra, men då pappa håller på med en klassiker och därför skulle simma var ju jag också illa tvungen att hoppa i Vanån. Vattentemperaturen hade varit väldigt låg under veckan så tävlingsledningen kortade ner från 3 km till 1,5. Många var missnöjda med beslutet men jag som blev sjuk på Vitsgarn och därför inte tränat sedan Las Palmas var det inte.

 

Jag var inställd på att Vansbro skulle vara en folkfest. Ett gäng glada motionärer som simmade ett lopp för att vara lite macho. Till viss del var det kanske så, men det var inte den upplevelsen jag fick.

 

Som den simmare jag är blev jag placerad i startgrupp två, alltså den första efter eliten. Innan start så gick jag runt och kollade lite på mina motståndare och kom fram till att jag skulle simma snabbare än de flesta. När det sedan var dags för start nere i Vanån såg jag till att ligga precis vid startlinan. Strömmen var stark och kom bakifrån vilket gjorde det svårt att hålla sig bakom startlinan. Alla människor som dessutom tryckte på bakifrån gjorde det nästintill omöjligt.

 

När starten gick blev jag genast nedtryckt under vattnet av någon som var ivrig att ta sig fram. Jag är simmare. Jag är för bekväm i vatten. Jag är van vid att simma med mycket folk omkring mig. Jag är van vid att bli sparkad och slagen när jag simmar. Jag är däremot inte van vid att det är avsiktligt, och jag är inte van vid att bli nedtryckt för att gynna nedtryckarens framfart. Jag är inte van vid den osportslighet som rådde.

 

Det tog mig 26 minuter att simma de 1500 metrarna. När jag gick imål var jag inte på något sätt trött i kroppen, men nog var jag förbannad. Besvikelsen var enorm. Jag var för en gångs skull inte besviken på min såkallade prestation, utan på omgivningen.

 

Jag kan sänkte medelåldern i min startgrupp rejält. Jag simmade bland vuxna människor, de flesta manliga motionärer i 40-50 årsåldern. Jag måste säga att för att vara motionärer var de relativt duktiga simmare. Samtliga crawlade, så det som utmärkte dem som motionärer var beteendet i vattnet. En simmare, och då menar jag en riktig simmare, kan simma där det är trångt. En riktig simmare kan simma förbi en annan simmare utan att förstöra för den andra. En riktig simmare skulle aldrig medvetet sabotera för en annan simmare.

 

Utöver det odrägliga beteendet i vattnet utmärkte sig de övriga simmarna i min startgrupp som mortionärer vid ett annat tillfälle, nämligen när vi svängde in i Västerdalälven. När vi gick från att simma medströms till motströms. Fältet saktade in rejält men själv märkte jag ingen skillnad. Simningen blev inte tyngre för mig och utan att öka ansträngningen började jag simma förbi folk. Här utmärkte sig alltså tekniken. Jag är ingen stjärnsimmare och har aldrig varit. Jag har inte ens varit en frisimmare. Men när det blev motströms simmade jag mycket bättre än de runomkring mig. Min teori är att motionärerna inte hade det vattenläget som en simmare har och därför påverkades mer av strömmarna. 

 

När jag sedan gått i mål var jag förbannad och jag var besviken. Att simma Vansbro var det värsta jag gjort. Jag hade sett fram emot den omtalade folkfesten.

 

Jag förklarade för mina föräldrar att så som de vuxna motionärerna betett sig i vattnet, skulle en simmare aldrig bete sig. Detta gjorde mig riktigt förbannad. Barn ska i tävlingssammanhang inte bete sig bättre än vuxna. Barn ska vara tävlingsinriktade och göra allt för att själva vinna medan de vuxna ska bete sig sportsligt. Idag är det tvärtom.

 

Min lill-kusin skulle simma Ungdoms Vansbro på söndagen. Dels för att göra en kul grej med honom, men främst för skaffa mig ett underlag till mitt utlägg, bestämde jag mig för att delta. Jag var nu äldst i vattnet och simmade med barn som var upp till, kanske mer till och med mer än, 6 år yngre än mig och jag hade rätt. Jag startade nu lite längre bak, bredvid min kusin, men tog mig snabbt framåt efter starten. Jag simmade bland andra simmare och det var väldigt kul. Mentaliteten i vattnet var så annorlunda mot dagen innan. Alla var envisa och tävlingsinriktade, men det var aldrig någon som hindrade någon annans framfart fysiskt. Försökte man simma om någon så kunde man istället räkna med att den person också skulle öka tempot. 

 

Jag vet inte om jag kommer att simma Vansbro igen. Jag är inte särskilt sugen på det, men känner jag mig själv rätt lär jag göra det någon gång under förhoppningen att folk kommer att bete sig bättre. Då hoppas jag att mina förväntningar möts. Då hoppas jag att Vansbro blir den folkfest det ska vara.